Datorhaveri

Datorn kraschade. Vi köpte en ny och lämnade in den gamla på lagning. Den nya fungerar nu, den gamla är ohjälpligt förlorad. Och med den en mängd foton, texter och min musik. Men jag överlever.

Det är den andra november och jag har inte riktigt börjat med NaNo-romanen än. Jag har precis insett att den kommer bli riktigt dålig. Jag är glad att jag bytte projekt. De högkvalitativa idéerna skall inte slösas på sådan skräplitteratur. Nåväl, om inte annat skall jag bevisa för mig själv att jag kan knåpa ihop en längre sammanhängande text. Det får bli mitt huvudsakliga mål och projekt. Jag tror jag börjar med detsamma faktiskt.

Exposition

Jag måste få struktur på tillvaron. Organisera tankarna och analysera känslorna. Sedan jag förlorade min förtrogne och möjligheten att skriva dagliga brev har jag börjat känna av en viss själslig förslappning. Jag påbörjade en dagbok, utan framgång. Jag har inte tiden att i timmar söka en ny brevvän. Och ska jag vara helt ärlig har jag inte lust heller.

Så, ett jag räcker inte. Ett du står inte att finna. Återstår då att rikta sig till en anonym och formlös massa av läsare. Obefintlig, det är jag övertygad om. Men likväl räcker vetskapen om att någon skulle kunna läsa dessa ord för att jag skall skriva ner dem.

Så berättigar jag denna mitt sinnes oas.